jag är livrädd för att leva, jag är dödsrädd för att dö.
det ligger någon i det där. 
jag är livrädd, varje dag. 
att aldrig veta vad som är rätt eller vad som är fel, att köra bil är jag livrädd för, speciellt i regn och i mörker... aldrig veta om det kanske ploppar upp en älg mitt framför fronten på bilen, räddast är jag när jag har Amadeus i bilen. då vill jag helst inte ens sitta i en bil. 
visst är jag säker på min körning men man är ju aldrig helt 100 på vad som finns utanför bilen...
 
att dö, jag kan inte ens tänka mig vad som händer efter döden.. 
tar allt bara slut? blir det svart och inget mer händer?
eller återuppstår man som en bebis, en helt annan person, någon annanstans?
 
jag har nog aldrig tänkt såhär, det kom nog i samband med att jag fick Amadeus, det är hemskt.
att leva vardagen med att vara rädd hela tiden..
 
låter säkert sjukt i era öron, men det är så det är.
småsaker gör mig livrädd.
det är sjukt att tänka så, jag vet, men det snurrar innanför pannan på mig hela tiden. 
 
jag hoppas att det finns någon där ute som kan relatera till det jag skriver, som känner igen sig i mina känslor!
 
 
:)

Blogga blogga :)

Svar: Har varit förjäkla dålig på det senaste tiden, ska bättra mig :)
Jennie Lantz

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress