det ligger nĂ„gon i det dĂ€r.Â
jag Ă€r livrĂ€dd, varje dag.Â
att aldrig veta vad som Ă€r rĂ€tt eller vad som Ă€r fel, att köra bil Ă€r jag livrĂ€dd för, speciellt i regn och i mörker... aldrig veta om det kanske ploppar upp en Ă€lg mitt framför fronten pĂ„ bilen, rĂ€ddast Ă€r jag nĂ€r jag har Amadeus i bilen. dĂ„ vill jag helst inte ens sitta i en bil.Â
visst Àr jag sÀker pÄ min körning men man Àr ju aldrig helt 100 pÄ vad som finns utanför bilen...
Â
att dö, jag kan inte ens tĂ€nka mig vad som hĂ€nder efter döden..Â
tar allt bara slut? blir det svart och inget mer hÀnder?
eller ÄteruppstÄr man som en bebis, en helt annan person, nÄgon annanstans?
Â
jag har nog aldrig tÀnkt sÄhÀr, det kom nog i samband med att jag fick Amadeus, det Àr hemskt.
att leva vardagen med att vara rÀdd hela tiden..
Â
lÄter sÀkert sjukt i era öron, men det Àr sÄ det Àr.
smÄsaker gör mig livrÀdd.
det Ă€r sjukt att tĂ€nka sĂ„, jag vet, men det snurrar innanför pannan pĂ„ mig hela tiden.Â
Â
jag hoppas att det finns nÄgon dÀr ute som kan relatera till det jag skriver, som kÀnner igen sig i mina kÀnslor!
Â
Â
1