jag Àr livrÀdd för att leva, jag Àr dödsrÀdd för att dö.
det ligger nĂ„gon i det dĂ€r. 
jag Ă€r livrĂ€dd, varje dag. 
att aldrig veta vad som Ă€r rĂ€tt eller vad som Ă€r fel, att köra bil Ă€r jag livrĂ€dd för, speciellt i regn och i mörker... aldrig veta om det kanske ploppar upp en Ă€lg mitt framför fronten pĂ„ bilen, rĂ€ddast Ă€r jag nĂ€r jag har Amadeus i bilen. dĂ„ vill jag helst inte ens sitta i en bil. 
visst Àr jag sÀker pÄ min körning men man Àr ju aldrig helt 100 pÄ vad som finns utanför bilen...
 
att dö, jag kan inte ens tĂ€nka mig vad som hĂ€nder efter döden.. 
tar allt bara slut? blir det svart och inget mer hÀnder?
eller ÄteruppstÄr man som en bebis, en helt annan person, nÄgon annanstans?
 
jag har nog aldrig tÀnkt sÄhÀr, det kom nog i samband med att jag fick Amadeus, det Àr hemskt.
att leva vardagen med att vara rÀdd hela tiden..
 
lÄter sÀkert sjukt i era öron, men det Àr sÄ det Àr.
smÄsaker gör mig livrÀdd.
det Ă€r sjukt att tĂ€nka sĂ„, jag vet, men det snurrar innanför pannan pĂ„ mig hela tiden. 
 
jag hoppas att det finns nÄgon dÀr ute som kan relatera till det jag skriver, som kÀnner igen sig i mina kÀnslor!