Sen jag vart gravid med lilla mini så har jag tappat typ alla vänner jag umgicks med innan. Har några få kvar men det är inte många. Samtidigt känner jag att det är skönt för jag har hellre få äkta vänner än många oäkta. 

Vänner som bor 25-55 mil bort har varit hit o hälsat på och umgåtts med mig och familjen, medan mina "vänner" som bor i närheten, typ 3 mil bort inte ens har hört av sig.

"Vänner" som påstår att dom ska komma och hälsa på men som aldrig dyker upp o sådär..

Jag lider absolut inte av det, tycker bara det är lite halvtråkigt att man lagt tid och energi på folk som inte verkar bry sig ett dugg om en när man inte är tillgänglig för alkohol i princip, för det är väl mest bara såna jag umgåtts med. 

Men idag är det annorlunda. 

Jag bor tillsammans med min sambo, jag har 1 barn på heltid och 1 barn på halvtid, jag har ett hem och en familj att ta hand om samtidigt som det finns tid att träffa vänner, bara det är nyktert, för alkohol är ingenting jag vill hålla på med längre. Det finns så mycket mer än det. 

Nu har jag klagat klart, ciao!